“Vi straffades både för “brottet”, men också för att man var en invandrare”
Mustafa flydde från Iran till Sverige 2013 när han var 17 år. Själv är han ursprungligen från Afghanistan. Nu bor han i en egen lägenhet, studerar vårdlinjen och drömmer om att bli sjuksköterska.
”Man kunde inte göra något i Iran. Till exempel många får ingen riktig legitimation även om man är född och uppvuxen där. Man får ett papper för att kunna stanna i landet men man får inte resa runt i landet utan bara i den staden som man bor. Du får ett papper alltså där du till exempel bara får åka inom din by. Vill du åka till huvudstan måste du betala och även då är det inte säkert att du får tillåtelse. Du får inte ens äga ett sim-kort”, säger Mustafa.
Förföljelsen och utsattheten gjorde tillslut att Mustafa tvingades fly landet.
Nu studerar han och trivs bra i sin hemstad. Han mår bra av att träffa vänner, träna och prata med sina lärare. Det får honom att känna mer glädje och mindre ensamhet. Han vill umgås med sina vänner men inte vara beroende av människor omkring sig.
“Ibland kan jag känna mig ensam här på kvällarna när jag är ensam hemma. Jag har svårt för att sova och vaknar på nätterna och håller på med sociala medier. Det blir bara värre då för att jag tittar på vissa videos på Youtube från kriget.”