Lär känna vår volontär Paulina!

  • 2016-11-25

Paulina är en av FreeZones volontärer som stödchattar med ungdomar på www.dinarattigheter.se

Till yrket är Paulina jurist och har arbetat vid myndigheter både i Sverige och utomlands. Hon har också studerat psykologi, sociologi och kvinnofridskunskap. I sitt yrke möter hon många människor med olika nationaliteter och bakgrunder, ofta i mycket utsatta livssituationer.

Hej Paulina! Varför är du volontär på FreeZone?

Mitt engagemang i FreeZone började efter en dokumentär om hedersrelaterat våld. Dokumentären väckte en oerhört stark känsla av frustration inom mig och jag kände genast att jag på något sätt ville engagera mig konkret mot hedersrelaterat våld och förtryck. FreeZone tilltalade mig som förening eftersom den verkar för ett jämställt samhälle och arbetar för att dels stärka barn och ungdomars välmående, dels med att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck.

Vad är det bästa med att stödchatta?

Att möjliggöra för barn/ungdomar att bli lyssnade på och få stöd helt anonymt och villkorslöst.

Vad är det svåraste med volontäruppdraget?

Att via en dator under en begränsad tid nå fram till de barn/ungdomar som mår oerhört dåligt och som, på grund av rädsla, inte vågar be om hjälp i sin omgivning.

Berätta om ett samtal som stannat kvar hos dig.

Jag tänker ofta på den 16-åriga flicka som mot sin vilja hölls kvar i Irak och var bortgift med sin kusin. Flickan kontaktade chatten från Irak och bad om hjälp att få komma hem till Sverige. Hon kontrollerades av släktingar och kunde inte chatta obehindrat på grund av rädsla att bli påkommen. Vårt samtal varade inte mer än några få minuter innan chatten bröts. Jag väntade länge vid chatten den kvällen och hoppades att flickan skulle logga in igen, hon gjorde dock aldrig det.

Om du fick bestämma – vad skulle du förändra i samhället för de ungdomar som drabbas av hedersförtryck?

Jag drömmer om en värld där barn och ungdomar respekteras som individer med egna mänskliga rättigheter, i alla samhällen oavsett ursprung och kön. Om vi börjar lyssna på barn och ta dem på allvar samt se barn som individer med egna tankar, känslor och åsikter kan mycket förbättras. Vi vuxna behöver stå upp för de barn som far illa och våga agera när ett barn utsätts för illabehandling av något slag. Ignorera inte magkänslan av att ett barn inte verkar må bra, våga agera genom att uppmärksamma barnet. Barnen är trots allt vår framtid och därför en angelägenhet för hela samhället!