Kampen om kläderna – en kamp om rätten att själv få bestämma vem jag är

  • 2016-09-30

När jag var tonåring fick jag inte umgås med mina tjejkompisar. Det var inte mina föräldrar som förbjöd mig. Det var tjejkompisarnas mammor som tyckte att jag inte klädde mig anständigt.

Varma och soliga dagar var det självklart för mig att ta på mig t-shirt och shorts. Det tyckte mina föräldrar också var lämpligt att ha på sig. Men tjejkompisarnas mammor brukade på sitt modersmål säga att jag klädde mig som en hora och att deras döttrar (mina vänner) av den anledningen inte fick hoppa hopprep med mig. När jag gick i grundskolan och bodde i förorten kunde kvinnor som bodde i området gå förbi mig och viska: ”titta på hennes kläder, hon är naken. Vilken hora!” Detta sade de när jag var närvarande men de visste inte att jag förstod deras språk.

Jag kände mig smutsig och blev väldigt ledsen. Och sedan blev jag arg. Jag tyckte att det var okej att de gick med täckta kläder. Varför fick inte jag friheten att bestämma över mina klädval?

När jag nu åker till förorten klär jag mig i kort kjol och urringat linne. Omedvetet klädde jag mig mera utmanande i förorten när jag hälsade på folk eller hade ett ärende. Varje gång jag åkte till förorten var jag lättklädd och när jag gick förbi folk som tittade konstigt på mina kläder drog jag ner linnet ännu mer för att blotta brösten mer än det som syntes. När jag blev äldre upptäckte jag varför detta beteende. De här meningarna som mammorna sade på sitt språk kommer jag aldrig att glömma och de lever kvar i mig. Jag har inte glömt deras ondskefulla blickar och knäckande ord. Med jämna mellanrum viskas liknande kränkningar i mitt öra fortfarande och jag blir påmind om detta. Än idag är detta en anledning till att jag klär mig i kort och särskilt i socialt kontrollerade områden. För mig har de plagg jag bär därför blivit en kamp om rätten att själv få bestämma över mitt liv.