Facebookhotet och myndigheters hjälp

  • 2017-05-18

Jag och mina syskon blev dödshotade av släktingar i hemlandet för att vi levde västerländskt och för att de fick via sociala medier reda på att ett av mina syskon hade en relation med någon med annan religiös och etnisk bakgrund.

Vi gjorde en polisanmälan som lades ner eftersom fallet skulle kosta för mycket om man började utreda. Polisens orsak var att åtalet måste leda till tre års fängelse för att de ens ska börja utreda. Dessutom kom hotet från en världsdel där man inte har så bra samarbete.

Vi tog saken i egna händer och fick till och med reda på IP-adressen till personen som hade skapat kontot och vi lämnade uppgifterna till polisen men fallet togs inte upp.

Vi gav upp polisens hjälp och började istället söka skydd. Vi var rädda för att gå ut. Vi visste inte var och när någon kunde kanske anfalla oss. Min chef förstod min situation tack och lov. Eftersom jag var en offentlig person på den tiden fick jag ett överfallslarm, tjutlarm, och instruktioner i hur jag skulle vara vaksam. På arbetsplatsen började man se över hur de skulle göra om det kom in en okänd person och följde handlingsplanen även om det var ett väldigt ovanligt fall.

Men det som förvånar mig är att mina syskon inte fick den hjälpen som jag fick eftersom de inte hade chefer som kunde representera för dem och hjälpa dem, tror jag. Det kändes som ett svek. Det var samma fall men vi blev behandlade på olika sätt. Förtroendet för myndigheter sjönk totalt.

Läs berättelsens fortsättning nästa torsdag.