Efter dödshotet

  • 2017-05-25

Efter dödshotet av släktingar kände jag mig ledsen, väldigt ledsen och besviken. Hur kunde släktingar som en gång varit som familjemedlemmar, som jag flytt tillsammans med, som räddat mig från krig och som jag växt upp med plötsligt vilja döda mig? Först räddade de mig och sen ville de döda mig? Hur går det ihop? Hur kan det vara så enkelt?  Jag förstår fortfarande inte!

Efter sorgen blev jag arg och bestämde mig för att ta avstånd från alla släktingar och folk från mitt hemland. Jag var i första hand arg på dem. Och sen för att kunna leva i fred var jag tvungen att bryta kontakten. De skulle inte få veta hur jag lever. Och vi blev å andra sidan också utfrysta av släktingar. De tyckte att vi var ”horor” och bad oss att byta namn och efternamn för att vi var smutsiga. Vi skulle inte bära på deras hederliga efternamn. Vi fanns inte längre. De radera oss från sitt liv.

Jag raderade dem från mitt liv. Jag tappade förtroende och tillit till människor för att mina närmaste som en gång älskat mig till döds nu hatar mig till döds.

Jag blockerade alla släktingar från Facebook. Jag kan fortfarande inte kommentera på vilka inlägg som helst och kan inte vara vän med vissa personer som kanske känner dem. Jag måste tänka för vad jag gillar och kommenterar på Facebook. Mina syskon tog bort Facebook helt. Jag ville ha kvar mitt liv. Jag ville inte ändra mig för deras skull. Men jag kan fortfarande inte posta vad jag vill på Facebook. Det handlar om frihet och rätten till att själv få välja hur jag vill leva. Jag måste fortfarande vara försiktig både i verkligheten och på sociala medier. På grund av min försiktighet och begränsningar kan jag leva ifred idag.