”De blir klockade från det att de slutar för dagen och har då en viss tid på sig att ta sig hem”

  • 2016-05-13

Jag har jobbat med unga tjejer i olika konstellationer i 7 år. Mitt engagemang för flickor som lever med hedersnormer kommer från min egna kulturella bakgrund.

Jag kommer från en familj med fem syskon och våra föräldrar är båda palestinier. Skillnaden på mig och de tjejer jag möter i mitt arbete är att jag är fostrad med stor frihet och eget ansvarstagande. Jag är fostrad enligt “vår” kultur med allt vad en flicka/pojke ska göra, men har alltid fått välja min egen väg. Mina föräldrar var väldigt öppna och ville att vi skulle leva. Och mina föräldrar brydde sig aldrig om vad andra skulle säga utan hur vi mådde. Så jag vet hur dessa tjejer kan ha det och hur familjen kan påverkas av släkt och vänner.

Jag tror att många av flickorna söker stöd och hjälp hos mig för att de känner en samhörighet och förståelse. Jag stöttar och finns till för dem till 100%. Dock kan jag möta utmaningar som att när vi till exempel söker hjälp vågar flickorna ofta inte gå hela vägen. De säger inte allt och hoppas ändå att socialtjänsten ska förstå och läsa mellan raderna. Det gör dem inte! Och där blir det svårt, för om de inte säger allt så kan vi inte hjälpa dem hela vägen. Det blir då väldigt tufft för dem när de väl måste gå hem igen.

Många av flickorna är väldigt begränsade. De blir klockade från det att de slutar för dagen och har då en viss tid på sig att ta sig hem. En del får dagliga besök av äldre syskon eller släktingar för att hålla koll på dem i skolan och en del har spioner i skolan som berättar minsta lilla avvikande för familjen. De får utstå hot och misshandel både psykiskt och fysiskt, men vill inte skvallra på familjen. För om man gör det så kan man bli utesluten, bortgift eller……

Jag älskar mitt jobb och att få äran och förtroendet att hjälpa dem ger mig kraft i mitt vardagliga arbete med dem.

/En zonledare