Att komma ut som ogift

  • 2017-10-12

Idag vågade jag berätta för min omgivning att jag inte längre är gift!

I min kultur anses en ogift kvinna vara ofin, oren, någon som blir lämnad eller någon som kanske är lös. I värsta fall kanske man ser mig som en hora för att jag är ogift och singel.

Jag har hittills undvikit frågan om civilstånd. När jag är bland mina landsmän får jag ofta frågan om jag är gift och har en man. Jag har hittills försökt undgå att svara, men idag orkade jag inte ljuga längre. Den här gången fick jag frågan om jag och min man bor i en lägenhet eller i ett hus. Jag stannade, bytte position, stampade i golvet med min klack och svarade “vet ni vad? Jag har ingen man!” Jag såg hur alla höjde blicken och såg överraskade ut. Det var som att det var det de ville höra och väntade på att jag skulle säga mer. “Jag har ingen man, vi bor fortfarande ihop men VI ÄR SKILDA!” Så var det med det. Jag hörde flera säga “Jaha… är det sant? Det var ny information för oss”.

Nu väntar jag spänt på hur reaktionerna efter den här nyheten kommer bli. Idag har jag brutit mot en oskriven regel! Jag är skild och bär ingen sjal. Jag är skild och jag tycker om det. Jag är skild och jag säger det högt. Regeln för skilda kvinnor är att man ska tiga, dölja sig och inte synas tills man gifter sig igen.

Jag säger: Nej tack! Kalla mig vad du vill. Det du ser är den jag är.

 

(Bildkälla: Catherine McMahon)